Exxent/Xantia restaurangporslin

Varumärkena Exxent och Xantia ägs av MerxTeam, som är en av Sveriges ledande leverantörer inom restaurang- och köksprodukter.

Exxents och Xantias sortiment av restaurangporslin i fältspatporslin och benporslin är synonymt med stilren och funktionell skandinavisk design och kvalitet. Mer rustikt restaurangporslin av stengods gör nu sitt återtåg, och Xantia har en intressant servis i ett par färger. Läs mer...

Exxent/Xantia restaurangporslin  Köpguide... fortsättning


Välj restaurangporslin med utgångspunkt från det koncept du har valt. En enhetlig servis ger ett gott intryck. Skaffa tillbehör som skålar och serveringsfat i samma typ av gods som tallrikarna. Den allra vanligaste färgen för restaurangporslin är vitt, men kulört porslin återkommer. Vitt restaurangporslin från Exxent och Xantia tillverkas i fältspatsporslin och benporslin, och stengods i mörkare kulörer.


Restaurangporslin i fältspatporslin från Exxent / Xantia:
Cupido, Eros, Herkulers, Maria Teresa, Pegasus, Troja och Quadro

Fältspatporslin kallades förr hårt porslin (och ibland äkta porslin) eftersom det är hårdbränt i cirka 1400°C. Det är ett finare porslin med bra kanthållfasthet. Porslinsmassan till fältspatporslin består till hälften av en vitbrännande lera (särskilt kaolin), en fjärdedel fältspat och en fjärdedel kvarts. Massan är helt vit och den transparenta glasyren ger en fin lyster. Du känner igen fältspatporslin från Exxent/Xantia genom att tallrikarna har en oglaserad fotring (dvs. där står de under bränningen). Fältspatporslin diskas i diskmaskin och tål mikrovågsvärme.

Restaurangporslin i benporslin från Exxent / Xantia:
Amon, Athos, Duro, Letho, Victoria, och Zeus

Benporslin är ett starkt porslin, som utmärks av sin vita, nästan skimrande lyster och mycket höga kanthållfasthet. Porslinsmassan i benporslin utgörs av en blandning av hälften benaska, en fjärdedel kaolinlera och en fjärdedel fältspat. Benporslin är mer komplicerat att tillverka och priset på benporslin är högre än fältspatporslin, men är också det mest kanthållfasta porslinet och därför det mest använda i restaurangbranschen. Benporslin kan maskindiskas och tål mikrovågsvärme.


Restaurangporslin i stengods från Exxent / Xantia:
Fortuna, samt skålar Provence och dressingkrus

Stengods är ett mer rustikt porslin. Leror som naturligt innehåller fältspat och kvarts kan användas direkt vid tillverkningen. Järn och andra föroreningar i leran gör att bränt stengods får färgade, ofta mörka nyanser. Termen stengods har två betydelser idag, dels själva leran, och dels föremål som tillverkats av leran. Stengodslera bränns i ca 1 200–1 350°C (något lägre bränningstemperatur än för fältspatporslin). Stengods glaseras ofta med transparent fältsspatglasyr som bränns på samma gång som skärven, saltglasyr är också en vanlig glasyrtyp på stengods. Stengodsets hållfasthet är ungefär den samma som fältspatporslinets.


Melamin hårdplast: 
Skålar, fat och formar i vit melamin som ser exakt ut som porslin, men är lättare och har en annan hållbarhetsfaktor.

Lite historia

Porslin är ett samlingsnamn för glaserat keramiskt gods, och har sin utsprungshistoria i Kina. Den äldsta formen av porslin är det ogenomskinliga stengodset som framställs ur lera, fältspat och kvarts. Tillverkningen av stengods utvecklades i Kina under Shangdynastin, som pågick cirka 1500‒1000 f Kr. Efter hand förfinade kineserna stengodset, och på 8‒900-talet e Kr. började de producera fältspatporslin.

I början av 1700-talet lyckades man framställa motsvarigheten till kinesiskt fältspatporslin i Meissen, Tyskland, och kunskapen spred sig snart till Wien, Venedig och Florens. På 1770-talket startades franska Sèvres, som länge var den mest inflytelserika fältspatporslinsfabriken i Europa. Först i Skandinavien var Den kongelige Porcelainsfabrik i Köpenhamn 1775. I Sverige tillverkades fältspatporslin vid Marieberg 1772–88 (särskilt kakelugnar). Rörstrand i Lidköping började först i slutet av 1870-talet tillverka fältspatporslin.

Tekniken att göra fint benporslin uppfanns i England i slutet av 1700-talet. Porslinsmassans största andel består av benaska från nötkreatur, samt lera och fältspat. Benaskan produceras genom s k. kalcinering av kreatursben, det innebär en upphettning till hög temperatur som gör materialet mycket hårt och stabilt. I Sverige tillverkades benporslin av Rörstrand i cirka sjuttio år fram till mitten 1920-talet, och på Gustafsbergs porslinsfabrik tillverkas benporslin fortfarande.